Det är inte pessimism. Det är en själsgenomträngande fruktan som kramar varje fiber i din kropp, ett skrik så högt att ingen hör, en tomhet inget språk på jorden har ord för. Det är rädslan att ditt lyckligaste ögonblick, din djupaste tacksamhet, dina glansdagar, den enda stund du inte hoppats på någonting mer redan varit. Det är varje slag som gång på gång brutit näsbenet när du vågat hålla huvudet högt. Det är inte pessimism. Det är verkligheten genom mina glasögon.

Det är inte utan grund jag inte kan tro och hoppas på mer.

Du lever mina drömmar och den enda jag kan berätta det för kostar 800 kronor i timman.