Sverige-Portugal, Friends Arena

vi sitter på skilda platser
jag ensam och du ensam
visserligen på samma rad
men raden är lång och stolarna är många
jag undrar hur du har det där borta

friends arena gungar

vi är så olika du & jag
du organiserad och strukturerad
jag flummig och glömsk

du är allt som inte jag är
jag är allt som inte du är
vi är varandras motsatser

de blåa stolarna kalla
iskalla
och vi sitter fortfarande lika långt bort ifrån varandra

du dyker upp
frågar om jag har något som du kan sitta på
tittar i min väska
hittar inget
men det gör inget jag bara undra säger du
går tillbaka

läktaren sjunger
du gamla du fria
jag letar vidare

hittar min dator och fodralet till den
tvekar
tänker om den går sönder

fylls av en kärlek
en omsorg
hur kunde jag tveka

klättrar över stolarna med fodralet i handen
här robin
tack säger du

tio minuter senare
spiller vatten på datorn
den klarade sig

matchen börjar
stolarna bredvid mig
tomma
smsar dig
du skriver att du kan komma till mitt ställe i halvlek

vi träffas i pausen
du står längst fram i kioskkön
frågar om jag vill ha något
ahlgrens bilar
och jag sträcker fram en tjuga

sluta säger du
du är student
jag bjuder

kom
vi letar efter pappa
han sitter på sektion h

småjoggar
andra halvlek börjar snart
jag tänker att jag gillar att småjogga tillsammans med dig
du lite före
storebror
jag lite efter
lillasyster

du & jag
lär känna varandra på nytt nu
det var inte så lätt
när vi bodde under samma tak
ungdomstiden

halvleken börjar
vi sitter bredvid varandra
delar på den
godispåsen
sträcker fram den
här säger jag
inte än
snart säger du

du & jag
olika
jag glupsk
du inte glupsk

kramar varandra
när zlatan gör mål

och jag tänker att jag älskar dig så fruktansvärt mycket.