Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Fusioner är omvälvande.


Ensamheten (Gemenskapen ramlar)

Jag sitter och väntar på någon. Jag väntar på alla. Jag väntar på någon. Ingen väntar på mig.
Melankoliska dagar passerar förbi. Åldrandet, den enda besökaren.
Har du någonsin kämpat mot ensamheten så vet du.
Jag sitter och väntar på någon. Jag väntar på alla. Jag väntar på någon.

Ensammast i ett socialt samhälle. Konversationer dödar. Tystnad lämnar ingen sårad. Bara ensam. Låt mig vara ensam. Lämna mig ifred.

Jag sitter och väntar på någon. Jag väntar på alla. Jag väntar på någon. Ingen väntar på mig.
Hjärnspöken skriker. Tårar fuktar kinder, avslöjar tillstånd. Har du någonsin förlorat någon så vet du.
Jag sitter och väntar på någon. Jag väntar på alla. Jag väntar på någon.

Ensammast i ett socialt samhälle. Konversationer dödar. Tystnad lämnar ingen sårad. Bara ensam. Låt mig vara ensam. Lämna mig ifred.

Någon sitter och väntar på mig. Alla väntar på mig. Någon väntar på mig. Jag väntar inte på någon.
Det omtalade ljuset omfamnar mig. Gemenskap dödar ensamhet. Har du någonsin haft en bästa vän så vet du.

Populärast i ett kallt samhälle. Där samtal ger liv. Där tystnad sårar. Bara gemenskap. Låt mig aldrig mer bli ensam. Lämna mig aldrig.




Övriga genrer (Visa/Sångtext) av lampard
Läst 507 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2014-05-10 03:05



Bookmark and Share


  anathema VIP
Gillar den ärliga tonen och de stilistiska upprepningarna, passande till temat, känns som att det är tankarna i ensamheten som maler vidare i sina cirklar.
2014-05-13
  > Nästa text
< Föregående

lampard
lampard