?Jag kan inte rå för det. Jag kan verkligen inte det, men jag hatar dig.

Jag hatar dig så in i helvete och jag hatar att jag får ont i magen varje gång det nuddar tanken. Jag hatar att det skulle vara jag som blev den där andra. Jag hatar bara tanken på att jag inte är bättre än såhär och det räcker ändå inte. Jag hatar att strida för min rätt att duga som jag är och jag hatar att du har lärt mig att det är så ibland.

Jag hatar att du fick mig att så må bra och jag hatar att du fick mig må så jävla dåligt, under en så lång lång tid. Jag hatar att du lärde mig att det är okej en stund - men inte längre än så. Jag hatar att du förstörde det finaste jag gav dig. Jag hatar att du lämnade tillbaka det trasigt. Jag hatar att du gick och lämnade mig ensam med tusentals känslor och ett hjärta, spräckt i tusen bitar. Jag hatar att jag gick från någon till ingen och jag hatar att du aldrig fattade, inte ens försökte förstå.


Jag hatar att du inte vet hur mycket jag hatar dig. Hur illa du gjorde mig. Men vet du vad jag hatar mest?

Att jag älskade dig.

Det gör ont att veta att du inte gjorde detsamma. Det hatar jag också med dig.

Och du,
du gör ont.

Fortfarande.

Det är inte rättvist.