Lilla hästen skrittar ända fram

till solens äldsta glänta

där bäcken börjar bli vild

och kasta sig en glimt

av en glimt av en glimt i taget

utmed bergkullarna

har lilla hästen stannat vid sista stråna

så lugn men nyfödd

i sprittande harmoni

lyssnar han förundrandes

på sparvhökens sång

om den pojken som sökte sig till kriget en gång

obegripligt trött på sitt paradis

möjligtvis alltför välnärd av prinsessor

fastän hästen skulle ha uppskattat

få sin svans flätad

medan solen fortsätter spela

på alla sina strålar