du satte inte ord

på mörka moln

i tyst hopp


om att inte förankra dom

i din balkongjord

och vinden skulle väl ta dom


men molnen kom ej från orden

utan från vattnet som fanns

omringande jorden


och du vände blicken

men molnen snurrade

runt ditt kvarter


och du kunde blunda

men din kropp kände

vad dina ögon inte ville se


en sen solnedgång i havet

gav molnen konturer

speglade i vattnet


och regnet kom

och du föll med

och molnen bröts ner


det krävdes nyckelord

för soluppgången att dyka upp

ur molnhavet