Han satt så ruskigt ensam där på sin höga tron
och tänkte ut en lösning: "Jag skapar en person
att bli mitt sällskap vorden, en avbild av mig själv,
med fötterna på Jorden, vid livets egen älv.

Jag kallar honom Adam, en ståtlig mansperson
och han får gå i Eden som en slags brukspatron.
Och vips var män'skan danad i all sin elegans
men spritt språngande naken i brist på konvenans.

Så Adam gick i Eden och odlade dess mark
men där fanns ingen TV och ingen Folkets Park
Dessutom, ju, han levde i ständig celibat
men ett, tu, tre så fick han en kurvig lekkamrat!

Kamraten hette Eva, och hon såg ut som han
så när som på detaljer du själv beskriva kan.
Men dessa differenser tycks vara det som just
gav båda två en försmak av det vi kallar lust.

I Eden fanns en apel vars frukter lyste rött
och det är mycket möjligt de lyssnade förstrött
till rösten som från ovan sa: "Den frukten är tabu!"
Trots det stod äppelkaka snart på Evas festmenu.

Det början blev till slutet för parets paradis
ty den som satt på tronen blev trumpen, givetvis.
Och trots att han i grunden var tolerant och god
så fann han bäst att dränka allt i en syndaflod.

Och syndafallets människor, det är ju du och jag
som icke kunde finna oss i Skaparens behag
men givit oss en egen, förlåtande moral
med vilken vi kan leva i denna jämmerdal.

Att tvista om vårt ursprung är föga meningsfullt
för sanningen om livet är ju näst intill ockult.
Men gamle Darwin vrider sig nog sårat i sin grav
för strid och kiv om sant och osant som hans forskning gav.