Jävla gråmulenhet, jävla skitväder som är som att simma med kläderna på i vispad mjölk, skummjölk. Vad är upp, vad är ner? bara gråskalor igen. Jag känner mig som en färgblind hund utan tid och rum.

Klockan tickar, tick tack, tick tack... störs bara av ett flygplan som mullrar in mot Arlanda. Det svänger in mitt över gården. Dånar, jävla plan!

Jag vill känna solen på kinden. Jag vill inte vänta mer. Mötas av strålar från den blå evigheten.

Jag vill dricka kaffe ute, inte inne och frysa med dubbla koftor.
I trädgårdsstolen vill jag smågunga och smutta på kaffet, klappa katten som stryker sig mot benet och och sen lägger sig och spinner i stolen bredvid, solar.

Jag vill svettas och nynna till vårsånger, blunda och andas in murkna löv och jorden som tinar.