Man är sin lyckans smed, men jag är ingen smed.
Är du min ödets bestämda obesvarade kärlek, dopamin
Lade du ett smakprov till något jag ej kan betala
Gav du mig skönhet för att låta mig se den dö
Gav du mig vishet för att se min dumhet
Gav du mig ansvar för att visa att jag är ansvarslös

Tappade jag tron i tron på att gräset var grönare på andra sidan bron
Är du rädslans flykt i längtan efter någonting tryggt
Lade du tyngd på mitt bröst för att jag inte söker tröst
Gav du mig likgiltighet när jag passera att agera
Gav du mig åtlöje när jag sökte nöje
Gav du mig någonsing någonting