Det finns något
som sträcker sig bortom allt.
Något som
bär över berg och dalar.
Något som hörs i träden
när vinden far genom lövverket.

Detta något känns
när lukten, doften från blommorna
är som ljuvast.
En varm försommardag.
Medans daggen ännu ligger kvar på marken.

Svalkan från havet,
närman sitter vid stranden
och lyssnar till vågornas brus.
Att kunna känna livet pulsera
i takt med vågorna.
Kunna intaga verkligheten.
Och bara finnas där, mitt i allt.
Bortom allt förnuft.

Att kunna känna längtan,
efter detta något,
som får hela kroppen att vibrera.
Detta stora förunderliga något.