Tjata inte
Skrik inte
Sluta
Jag orkar inte mer

deras röster
så långt in
i mitt huvud
jag önskar att de kunde sluta

deras röster har jag
hört i snart en vecka
önskar att jag snart kunde få sova
ifred

utan några som skriker dag och natt

deras röster
det ekar
det blir högre och högre

jag ligger i sängen
med kudden hårt tryckt över huvudet
jag blir så arg
så frustrerad

jag slänger kudden i ett
hörn, stiger upp
rycker tag
i handtaget till dörren

springer
ner för trappan
i fem stora steg

i köket hörs deras elaka röster
skrikande, bedjande åt varandra

krossat porslin ligger
utslängt på golvet
hennes ögon år röda
hans ansikte är vitt av vrede

de vrålar åt varann
utan att sluta

lägg av
lägg av!
jag skriker det högsta jag har
och stirrar på dem

jag sa sluta, väser jag hårt
sluta genast

de slutar
båda börjar grina
det kramar varann hårt
sedan kramar de mig

vi älskar dig
säger dem
tack

vad tur, tänker jag
de slutade

nu kan jag äntligen få sova

och jag vet
att de inte kommer bråka imorgon igen
för då skriker jag ännu högre