Nä ! Schopenhauer var väl ingen muntergök precis,men faktiskt ingen surkart heller
och gubben var ej heller så knepig som man
kan tro av hans citat,utan tvärtom kan det
vara läsaren själv som är knepig.

Han vande sig vid världen som vilja
och föreställning i det han insåg att
förutsättningarna för livet var groteska,
närmast skräckinjagande och att allt
redan från början var kört och att det
aldrig blir bättre utan snarare sämre.

I denna betraktelse föreligga en viss trygghet
av att förvänta sig det värsta och inte hysa
falska förhoppningar,
vilket ju medför det positiva i att aldrig
riskera bli besviken.

Man kan däremellan välja leva i en livslögn
eller som pessimistisk optimist
kontra optimistisk pessimist.

Själv var han lycklig i att gå ut med hunden
och spela flöjt,en förnöjsam ödmjuk själ i all
sin pessimistiska optimism och optimistiska pessimism.

Ingår i "Litterära brottstycken"