För några veckor hade jag allt i mitt liv, allt var perfekt! Jag hade en flickvän som älskade mig, skolgången gick perfekt, den skolgången som varje unge vill ha, den skolgången som verkligen gick bra efter många år av bråk o bök.
Jag älskade mitt liv vid den tiden, sen kom det fram att min flickvän var otrogen och allt vände från bästa livet till att jag inte ville ha något liv.
Min kompis ringde mig frågade vad jag gjorde och hur jag mådde och allt var ju bra vid den tiden så jag sa det. Nästa sak han säger är att jag måste till stan fort som fan, jag ifrågasatt och han sa bara att jag skulle skynda mig, jag lyssnade på honom och springer ner till stan där han var.
Vi går bort till torget där han pekar o frågar ”är det där din flickvän” och jag svarar ”ja? Vadårå?” Han säger åt mig o sätta mig och bara vänta, sen pekar han mot en kille som går mot min flickvän och säger ”kolla nu vad som händer, det hände precis för 5min sen och det var därför jag ringde dig!”.
Vi båda sitter och kollar på vad som ska hända, vi båda ser med våra egna ögon, han går fram till MIN flickvän och kramar om henne och kysser henne. Direkt när jag ser det så känner jag inom mig att mitt hjärta faller ihop, jag ser svart, jag känner svart.
Jag kollar på min polare och bara springer iväg. Jag springer till närmaste tågräls och bara sätter mig där. Tankarna flödar runt i huvudet, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Lite efter hör jag min polare som skriker ”Gör det inte! Inget bra kommer från självmord!!!”. Jag hör honom men ignorerar. Det ända jag hör är tåget som tutar och jag kollar bakom mig och ser min kompis springer så fort han kan mot mig för att försöka rädda mig.