Mina tårar droppade ner på kistan. Jag tänkte tillbaka. Mindes min barndom. Jag var tillbaka i skolan i mina tankar.

Inget dög. Fula kläder. För smal. För tyst och tillbakadragen. Jag hatade verkligen all mobbning! Tårarna. Sparkarna trots att jag var tjej. Idrottsläraren som trodde att jag ljög, att jag bara ville slippa vara med på basketen. Mamma trodde på mig.

Men hon mådde inte bra. År 1985. Skulle ha blivit glädjens år men den förbyttes i sorg, då lillebror kom till världen men sa hejdå efter bara två dagar. Oförstående ord i skolan. Varför gråta så fort jag såg en barnvagn………. Barnvagnar, ja de påminde om hur det skulle ha varit. Mamma blev aldrig sig själv igen.

Högstadiet, ny skola, tre nya klasskamrater. Helvetet. Men det visste jag inte då. Tändaren. Jakten på mig i korridorerna varenda rast. Jag var alltid sist ute ur klassrummet. Då passade han på, mörkret då jag blundade och trodde att han skulle göra verklighet av sitt hot om att bränna ihjäl mig med sin tändare. Lågan. Värmen. Skräcken. Varför just jag?

Mamma försökte verkligen. Extra föräldramöten. Där satt hon ensam och väntade förgäves. Jag var jämt arg hemma, åt dåligt. Grät. Mamma försökte så gott hon kunde. Det vet jag.

Minns gymnasiet. Lysrören som irriterade mina ögon och jag fick värk i ögonen. Distribution och kontor. Så hette linjen. Skrivmaskinerna drevs av el. Nästan inga datorer! Är jag så gammal? Jag fick en vän. Vi var utfrysta. Ingen brydde sig.

Hon hoppade av och jag med. Skoltrött. Jag började arbeta på KLC, Kommunala Läromedels Centralen. Jag fick spola gamla filmer och laga, sortera. Ganska kul! Så gamla filmer finns inte kvar att köpa längre. Riktiga rariteter! Jag fick beröm över mitt arbete. Jag arbetade även på Domus tills jag fyllde 18 år. Då blev jag arbetslös.

Fick ett arbete ett halvår senare. Skulle vattna blommor på Kommunen med Anita. Hon var så elak! Pratade illa om mig bakom min rygg! Jag fick sparken för att jag inte tog egna initiativ. Det kändes! Jag grät floder hemma. Mamma kom in och sa att hon hade ont i magen och behövde vila. Jag grät ensam.

Hon kunde inte trösta mig. Jag var ett explosivt barn. Arg så jag kastade saker. En gång boxade jag pappa i magen så luften gick ur honom! Var inte meningen, vet inte varför jag gjorde det, sprang ut i trapphuset gråtande. Mamma kom efter mig. Hon sa att pappa mådde bra och att jag skulle sluta gråta och komma in vilket jag gjorde också.

Jag började på KomVux och fick en till väninna. Hon hade också varit mobbad. Men så började två nya lärare i min klass. En i samhällskunskap. Varje gång det var grupparbete, tog hon mig enskilt och sa att jag var värdelös och jag trodde på henne. Verkligen!

Andra läraren var i engelska. Hon pekade på mig, sa att så tystlåten som jag var skulle jag inte kunna lära mig engelska. Ärren gick upp. Hatet växte. Hoppade av. Flyttade till en fin stad långt bort från mobbarna. Mamma var så rar! Hon skickade kort med uppmuntrande ord. Hon kom ner och hälsade på mig. Vi gick på stan. Allting var så bra! Jag började plugga.

Jag blev kär, i fel man visade det sig. Då stöttade mamma mig mycket då jag gråtande flydde hem efter ett strupgrepp av den man jag älskade. Efter det dog min kärlek för honom. Mamma var min stöttepelare. Sedan flyttade jag.

Så träffade jag Jonas som förändrade mitt liv för alltid, till det bättre. Vi fick barn tillsammans. Mamma blev sjuk. På hennes dödsbädd höll jag henne i handen, berättade om min familj, om hur mycket jag älskade henne.

Jonas kramade om mig och jag väcktes ur mina tankar. Ett lätt snöfall föll på kistan. Jag höll om Jonas. Sakta gick vi från graven.