är ett fenomen som ibland skapar problem
då statiska människor inte ser möjligheten
att utvecklas utan istället särbehandlar
klassresenären kränkande. Man kan säga
att den statiske enbart förmår se den egna näsan

på den "gamla goda tiden" delade människor in sig i
olika klasser med olika privilegier. då var
manssamhället i sin prydno skapat så att kvinnan
mer eller mindre köptes som docka av gubben sin.
Hon var ju mest till som försökskanin - prydnad
och att säkra släktens fortlevnad. ofta hände
att den gamla modellen dog ut (alltför många
barnafödslar på den tiden var förenat med möjligheten
att dö i barnsäng) och barnaskaran behövde
en ny moderlig hand
Den yngre varianten tvingades stå ut med den gamle
bocken tills han självdog eller så skaffade hon sig
en yngre för att stå ut med surtant

I dag tar fler människor än tidigare språnget ur sin klass.
räds inte att bli något de inte föddes till

De inskränkta lägger mycket tid och energi på att sätta
krokben för klassresenären. Gör nästan vad som helst
för att fälla träden till marken. frågan är vad är de
rädda för? ska bli intressant läsa Yarden

således en mänsklighet iklädd frack och kostym
men ändock ett tomt hus


Skrämmande är när människor sätter tummen
i ögat på den utsatte med stora krav och "förväntningar"
att följa diktat på vem vi ska vara - helt tvärt emot
den egna viljan
Det kan förekomma "övertalningsförsök"
psykisk utpressning för att få den motspänstige
individualisten att foga sig
Beteendet kan inte formuleras annat än
att det är omänskligt!
att det förekommit i dåtid är inte förvånande
Men att det förekommer i dag, tanken svindlar !


Det tillhör våra mänskliga fri- och rättigheter
att själva bestämma över våra liv
Ingen har rätt att ta ifrån oss våra möjligheter
att utvecklas till vår fulla potential och försöka utplåna
genom att "hjärntvätta" oss att bli något vi aldrig
varit menade att bli

Vår livsvilja är knuten till vår personlighet
det är oerhört kränkande att tvinga oss till det vi inte
vill och kan leda till djupa konflikter och ge både
fysiska och psykiska problem
Människor är runda och ömtåliga
inte fyrkantiga och hårda!

Är det ett robotsamhälle vi vill ha
befolkat av människor i avsaknad
av empati och tolerans för olikheter?



DEN ÄNGSLIGE KLASSRESENÄREN

har det blivit omodernt att tala om klassamhället? I Sydsvenskans artikelserie får skribenterna fundera fritt kring hur klass tar sig uttryck i Sverige i dag. I andra delen skriver Ann Heberlein om förväntningarna som skiljer klasserna åt.

Av:
Ann Heberlein
Jag läser Kristian Lundbergs "Yarden" som en syndabekännelse och som en sorgesång; en berättelse tillägnad dem som inte får plats, som inte syns och inte hörs. I "Yarden" skildras en existens som är okänd – nej, det är inte sant, inte okänd, bara inte erkänd – för människor med kapital: ekonomiskt, socialt, kulturellt. Lundbergs poetiska prosa skänker värdighet åt dem som han kallar skuggor, männen som utför hårt, monotont kroppsarbete till usel lön och med minimal säkerhet, utan att försköna eller romantisera. Ordet ”upprättelse” kommer för mig flera gånger under läsningen – skuggorna blir människor, de osynliga synliga.