På stenmuren när jag kommer från avstånd, vi skulle mötas här tidigare än nu.
Vackrare än blommorna på ängen, känner inte så för någon annan bara du.

Räknar våra stunder när du knuffar mig med raka armar, allt jag kommer fram till låter för kort.
Väntar på blicken du alltid ger mig när allt kommer bli bra, men den här gången tittar du bort.

Viljan att ångra många saker oskadliggöra mina fel, i denna stunden känns det bara förbi.
Önskar att jag sa mer ofta att jag älskar dina steg, när jag hör de vandra mot mig vet jag att det är vi.

Alla färger du fått mig att se all värme varje kväll, alltid med dig bakom min rygg.
Varje blir dåtid alltid aldrig nu då, oron över slutet på allt som gjort mig trygg.