När hon vaknade blev hon osäker på var hon befann sig.
I det dämpade gryningsljuset som letade sig in mellan en glipa i de fördragna gardinerna, kunde hon urskilja konturerna av en man bredvid sig i sängen.
Han sov med öppen mun, och hon fick leta i minnet för att försöka komma på vad som hänt.
Efter en stunds funderande började fragment av gårdagskvällen ge sig till känna.
Ute med tjejerna på krogen, träffat charmig kille, dansat, skrattat, skålat, åkt hem till honom och knullat.
Hon smög sig försiktigt ur sängen, och insåg att hon smetat ner hans vita silkesörngott med sitt smink,
"Vilken kille bäddar med vitt? Och silke dessutom?" funderade hon för sig själv.
På golvet i vardagsrummet, på väg till toaletten, rafsade hon ihop sina kläder som låg utspridda över hela golvet.
"Det gick tydligen hett till inatt" konstaterade hon torrt.
Väl inne på toaletten kissade hon, men struntade i att spola, för att undvika att väcka nattens ragg som fortfarande sov.
Hon ville därifrån så snabbt som möjligt, och undvika en pinsam scen med besvärande tystnad vid ett frukostbord hon aldrig borde hamna vid.
Av bilden i badrumsspegeln att döma var hon så långt ifrån nattens glamourprinsessa man kan komma, och hon ville bespara honom den synen.
Hon insåg efter en snabb titt i badrumsskåpet att han vart sambo, kanske t.om gift, och förstod med ens vem som valt de vita sängkläderna.
"Jag är visst inte den enda som hamnade i säng med fel person inatt" tänkte hon, och kunde inte låta bli att le nöjt.

Väl ute på gatan försökte hon orientera sig, och hon insåg snart att hon borde vara ungefär 2 kilometer från centrum.
Det fanns varken taxibilar eller ens nån busshållplats inom synhåll, och hon förbannade sin förmåga att hamna långt ut i ingenting, och mest för att ha något att göra, försökte hon räkna ut hur många mil hon egentligen gått dagen efter genom åren.
"The walk of shame" skulle nog vissa kalla det.
Vissa med ett mindre vidlyftigt sexliv än henne alltså,
Själv brydde hon sig inte, hon ville ligga och hon fick det.
Lyckades hon dessutom, som idag, smita iväg tidigt på morgonen, ansåg hon det vara en jackpot.
Snart var hon nere i centrum, hon smet in på en toalett vid busstationen och fräschade upp sig så gott det gick innan hon hoppade på en buss hemåt.
Hon såg de dömande blickarna från morgonpendlarna på väg till jobbet, men hon orkade inte bry sig.
Att hon INTE var på väg till nåt jobb var tydligt, men man kunde kanske tro att hon var på väg från ett?
Hon sjönk ner på ett säte och tittade oseende ut genom ett skitigt fönster, medveten om att om mindre än 15 minuter skulle hon vara hemma.
Hemma hos mannen hon delade sitt liv med, och som hon ständigt var otrogen mot.
Han skulle som vanligt krama henne och le, och hon skulle som vanligt le tillbaka som om allt var precis som det skulle.