Några svängar in till dårhuset hörde tydligen till oss båda två
En såndär tid när allt ska läkas och tiden blir som fryst
Något sånt här anade nog varken du eller jag när vi var små
Men när verkligheten knackade på så blev det hela belyst

Antingen så är man alltför sliten och nött
Man vill så mycket men är för virrig och trött
Eller så går allting liksom i ultra-rapid
Självaste tanken på sömn blir då nästan morbid

Det känns lite som att hela världen spricker när man inser att man står inför ett fall
Det blir liksom en gåta att överhuvudtaget förstå och hitta sitt kall
Men allt man kan göra är att försöka resa sig, borsta av sig och fortsätta gå
Det är något som jag tror fungerar så länge som hjärtat fortsätter att slå

Men när hela den där breda grunden man tidigare stått på plötsligt blir så smal
När hela livet bara består av en massa främmande och mörka val
Den där tiden när man inte riktigt klarar av att hitta sin roll
Dom gångerna kan du ta min hand, för du och jag ska åt samma håll