Jag kan titta,
men inte se
och jag kan höra men,
inte lyssna


Som att någon har bytt ut
min hjärna
mot
ett hopskryklat pappersboll


Så nu sitter jag här
och hör hur du pratar
men jag uppfattar
inte vad du säger


Och så sitter jag här
och tittar på dig
men jag kan inte se
hur du ser ut


Efter mängder av ljud
som bubblat ut ur din mun
och slagit mig
i ansiktet


Då hör jag
något som låter som
Lyssnar du?


Jag nickar,
utan att jag själv märker det


Då skrattar du
det hemskaste skratt jag hört
det låter som att
du kastar massa glas i ansiktet
som river upp min hud
AJ!


Du skrattar bara ännu mer,
och då hör jag det
den klingande stämman i ditt skratt
kling kling pling plong
låter det
som en vacker melodi


Jag vaknar till liv igen
mina ögon får ny glans
och mina öron kan höra
min hjärna är inte längre något
skrynkligt pappersliknande boll


Nu kan jag se världen
och höra den
och nu förstår jag
hur underbart livet kan vara.