Du store poet,
en visdomsprofet
visst du är,
fast dessvärre
endast läst
av de få,
vilka lyckats förstå.
En applåd då
och då,
och du inser
att dina alster
ska ut,
publiceras i skrift,
förmeras likt kvalster
på drift
i en oupptäckt vrå.
Femtitusen i pröjs
är inget mot glädjen
när identiteten
din röjs,
och en sovrumspoet
flyttar upp
till banklånsnivå.
Att äntligen få
stråla i rampljus,
skåla i
lånad Moët.