Tänka sig, en sådan varm sommardag på världens vackraste ängar

En pojke står och nyser med pollenallergi hack i häl
Han uppfattar skymten av en person långt bort över ängarna

Han kan omöjligen se vem det verkligen är där borta, men han vet att detta är den vackraste människan han någonsin har sett
Under förloppet av ett hjärtslag faller han i förälskelse, när han ser främlingen dansa över gräset

Pojken grips av oro, en oro över att någon som besitter sådan bländande skönhet aldrig skulle få för sig att ens slänga ett ögonkast mot en obräcklig bubbla som honom
Plötsligt får han syn på ett tätt buskage av prästkragar...

Ögonen tåras, näsan kliar, nysningar kastar sig fram när pojken masar sig mot buskaget
Han plockar upp en av blommorna och stoppar den bakom örat, hoppas att den räcker som förädling av hans yttre för att framkalla främlingens uppmärksamhet

Med lågor i näsborrarna och tårkanaler som blivit till vattenfall står pojken utmattad i sitt elände, ställer frågan till sig själv...
Var blomman värd att gråta för?