I ett rum sitter jag instängd
Det är mörkt, kolsvart
Ingenting kan jag se,
inte ens handen framför mig
Kan känna hur sinnessjukheten börjar välla upp inom mig
Rummet blir mindre och mindre
Väggarna rör sig sakta mot mig
Jag ser det inte, men känner det, hör det
Som hasande steg i en lång öde korridor,
hör jag hur dom närmar sig
Golvet och taket trycks ihop
Finns ingenstans att ta vägen
Är fast
Instängd
Taggtråd runt min nakna kropp
Den dras åt hårdare och hårdare
Nästan som om den vill kväva mig
Känner hur taggar sakta börjar tränga in under min hud
Längre och längre in
Vet inte ens om dom slutar pressas in i mig
Blod som börjar tränga ut ur kroppen
Väggarna fortsätter att röra sig mot mig
Taket och golvet fortsätter att pressas samman
Blodet fortsätter att rinna ur min kropp
Kan inte längre röra mig utan att taggarna trycks in ytterliggare i mig
Även om det är kolsvart ser jag en skugga
Jag vet inte vad, men något är det
Något med skuggan som får mig att vilja skrika
Och ett skrik
Ett skrik fyllt med smärta väller ur min kropp
Jag känner mig fri
Men ändå inte
Med väggar som rör sig mot mig
Med taggar som pressas in i min kropp
Kommer jag aldrig nog aldrig göra det
Jag är instängd i en värld jag inte vill leva i
Jag är instängd för alltid
Instängd