Nu har det gått några dagar sedan jag kom hem från begravningen i Söderhamn! det blev mycket intryck som man samlade på sej! Dels hade man inte mer än när josefine var 2 år sett fosterföräldrarna, sedan alla människor runt omkring släktingar till dem och josefines kompisar! dem sörjer en josefine dem fick vara med om medans vi sörjer en josefine som dem stängde av oss ifrån....dem sociala myndigheterna tog henne bara och sedan var det stopp....inga av mina brev kom fram till josse för dem retunerades till Ingalill Thoren i göteborg...vi fick inte nå henne...för enligt alla behövde hon lugn o ro....jävla bullshit det där hon behövde väl sina syskon o kusiner iallafall...MEN VAD SKALL MAN GÖRA NÄR MAN SJÄLV INTE ÄR TORR BAKOM ÖRONEN?

Nu står vi här 24 år senare i söderhamns kyrka ulrika eleonora för att ta avsked av josse...det känns så konstigt ...lilla Josse lilla Josse...så mycket som kommer i tankarna ...hela livet har vart svårt ...du har bara varit borta från oss...och vi har inte haft någon rätt att få vara med dej eller höra av sej till dej....men nu står vi här...idag har vi rätt ...idag står vi med rätten till att vara dig nära i söderhamn....men nu är det försent! nu har du avslutat ditt liv , du orkar inte!så när man står här framför din vita kista...vi står allihopa och håller om varandra...din bror är så förtvivlad ...han som hållt ihop det med dej dem sista åren....det gör så ont när man tittar på honom....nu e det försent allting.....
våran lilla Josefine gjorde som alla andra i vår släkt ...dog tidigt....lämnade oss alla....vi sörjer och vi tänker....
många tankar som ramlar över ....Josefine nu är du väl tillsammans med din mamma i himlen och mormor och vår morbror magnus.....

Jag sörjer min kusin som är i himlen och hennes mamma likaså!

/therese