Som en fladdrande låga som kämpar i vinden
Såsom skeppet som irrar på havet

Att söka sin hamn och att hålla sin låga tänd
Att finna sin väg här i livets mörker

Ensam man styr sitt skepp på havets ändlösa vidder
Mödosamt man tänder sitt ljus med flinta och stål

Man håller upp det ljuset i vinden
För att se vart man far och undvika kollision

Men de farliga klippor som ligger i havet
Fläker lätt upp skeppets bräckliga skrov

Laga, laga och åter laga
Att se till så skeppet inte läcker av alla hål

Någon gång så finner man kanske sin hamn...