Gammalt, förvridet, präglat av sol, blåst, kyla och värme står det i det öppna, kala och steniga landskapet. Olivträdet.

Vad jag först lägger märke till är trädets förvridna stam. Jag förundras över hur trädet kan leva med en sådan stam. Hur kan stammen transportera vatten och näring ut i dess grenar så att trädet kan ge frukt? Dessa gröna små frukter som vid mognad övergår i svart färg.

Nu står olivträdet här tillsammans med några små buskar i den steniga terrängern på en bergsluttning när den lilla orten Sotira i Cypern.

Här står trädet med sina läderartade blad gröna året runt. Det behöver endast lite vatten och ingen omvårdnad. Ändå ger det frukt, år efter år. Trädet har kanske funnits här i århundraden. Ja, ett olivträd lär kunna bli ända upp till 2000 år gammalt.

Om detta olivträd hade ögon, öron och tal kunde det säkerligen ha mycket att berätta. Men där står trädet och ser ut att blicka ut över det karga landskapet. Jag har en känsla av att trädets ögon drömmande förlorar sig i Medelhavets vatten som finns strax nedanför bergsluttningen.

Här har olivträdet förändrats under århundraden. Från en liten planta med rak stam till ett gammalt träd med förvriden stam och krokiga grenar. Här har det upplevet hur naturen och omgivningarna förändrats. Upplevt krig och förstörelse men kanske också människornas lycka, kärlek och sorg.

Det sägs att olivträdets står för skönhet, rikedom, fruktbarhet och odödlighet. Men jag tycker också att det står som symbol för trygghet och livets kontinuitet.

Olivträdet stam
Ger människorna trygghet
Under livsvandring