Han var rädd för henne. Precis som jag var rädd för dig. Så fort hon kom nära tittade han bort. Han blev stel i hela kroppen när hon gick förbi men ändå gick han omvägar bara för att få se henne en extra gång. Precis som jag gjorde med dig, märkte du det?
Han gick på fester bara för att han trodde att hon skulle vara där. Han sökte folkmassan efter hennes ansikte. Om han fick syn på henne så sprang han genast till kompisarna och spriten för att hämta mod. Jag vet hur han tänkte för jag gjorde likadant. Men när jag var modig så kunde jag inte hitta dig. Du var borta. Eller så var det jag som var borta.
Hon hette Lynn. Han hade lärt sig hennes namn från skolkatalogen. De gick i olika klasser men samma år. Han brukade se henne i matsalen. Ett tag hade de till och med skåp i samma korridor. Hon var lång, inte lika lång som honom. De skulle bli ett perfekt par.
De hade aldrig pratat med varandra. Inte fören den dagen de blev ihopförda i en gympasal. De skulle lära sig att dansa inför avslutningsbalen. Han torkade av sin handsvett på byxorna och la armen om henne. Han var nervös men det släppte efter en stund och han vågade sig till och med på att skämta och hon skrattade.
Kommer du ihåg hur vi dansade i gympasalen? Jag gick aldrig på balen, jag vet inte varför. Jag hade gärna dansat med dig en gång till. På skolavslutningen möttes våra blickar för sista gången. Kunde du se sorgen i mina ögon? Sorgen av att aldrig få se dig igen.
För skillnaden mellan honom i sagan och mig är att han tillslut vågade. Carpe diem, kallade det vad du vill, men han gjorde det jag aldrig vågade. Han gick fram till henne och berättade vad han kände. Jag vet inte vad han fick för svar. Hon kanske kastade sig i armarna på honom eller skrattade honom rakt upp i ansiktet. De kanske gifte sig eller så träffades de aldrig igen. Jag vet inte vad som hände men jag önskar att jag gjorde det.
Jag tänker ofta på vad som kunde ha hänt mellan oss och jag letar fortfarande efter ditt ansikte i folkmassorna trots att det är nästan tre år sedan jag såg dig sist. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag träffade dig igen. Antagligen skulle jag titta ner i marken och skynda därifrån som alla gånger innan. Men jag drömmer fortfarande om ett mirakel. Jag drömmer att jag är den långa farbrorn du letar efter. Jag drömmer om det förgångna. Jag drömmer.