När man sitter här
och ser hur livet går iväg..
hur vinden blåser i ciklar
byter håll precis som strömmen..
Och man känner sig glad
fast man gråter..

Men när jag igentligen
vill gråta
Och alla bara ler,
alla ser glada ut,
gör jag också det.
Vill inte skapa uppror..
Man känner
alla känslor man kände förut
när man känner doften av något
man tidigare höll kärt..
man ler,
man tänker tillbaka..
suckar åt minnet och ser till framtiden.

Jag ser dig, oss..
Gammalt..
Som en vissen blomma
Lika ledsen,
sänker jag mitt huvud..
Men medans jag sänker mitt huvud
så ler jag.
för jag är förloraren,
och vinnaren..
Du är den som gick,
som inte orkade.
Jag är den som stannde,
som inte orkade följa efter.

Jag tänker, funderar, filosferar.
glömmer bort de jag tänkte,
försöker igen..
Men de försvinner..
allt är bara som de är..
får inte en syl i vädret..
vad händer?
Livet tog min ork & livslust i handen
Och gick in i skogen..
Jag gick också in i skogen..
men jag har tappat bort mig.
så jag sitter på en sten
nånstans mitt bland träden
för om jag fortsätter gå,
går jag kanske ännu mer vilse.

Och jag vet ju aldrig
om det kommer någon
som känner som jag,
som också har tappat bort
samma saker jag tappat bort
Och hittar mig här på min sten.
och vi hittar vägen ut tillsammans.


I never thought I\'d be so depressed.
Im wondering, is it life or death?
I think there is no one like me, like you..
And I never thought I\'d be stuck in this mess.