Mitt hjärta är kallt och i mitt bröst blåser nordanvindar.

Jag sörjer något jag för länge sedan har förlorat, något som jag tappat eller slängt.

Jag vet inte vad det är som jag nu längtar tillbaka till, jag vet bara att sorgen finns där.

Jag trodde ett tag att det var min barndom men den går inte att få tillbaka, så varför sakna den?

Var jag än är letar jag ständigt efter någonting jag känner igen, något som jag kan sakna. Men jag finner det aldrig.

Ibland, men bara ibland, ser jag ett ljussken, en känsla, som jag försöker följa och finna men jag rör mig allt för långsamt för att hinna ikapp.