Jag behöver inte det här just nu. Låt mig vara ifred är du vänlig. Låt mig sova.
Spöken har jag aldrig trott på, men fan, nätterna är långa och jag vet att inte är ensam. Skuggor och ljusspel, melodier och viskningar,
du tänker inte låta mig vara, eller hur?
Vad är det du vill mig, varför kan du inte svara?
Mina frågor är inte många, men du gör dagarna så långa.
Jag är så trött nu, kan du inte se, att ringarna under mina ögon bara blir mörkare och mörkare precis som mitt hjärta. Du målar mig svart, minut för minut, jag väntar på att få andas ut.
Vet du ens om, vilka sår du gör i mitt hjärta eller nej, det är värre än så, det är min själ stör.