Jag står inför ett dilemma. Jag vet inte vad jag ska göra.
Om jag kunde veta vad konsekvenserna blir utav mitt handlande, skulle jag göra rätt val. Men nu vet vi inte framtiden, vi kan inte se vad som kommer hända. Man kan bara gissa sig rätt, & göra sina misstag.

Tårarna bevisar hur svårt detta är, & jag vet inte vad som känns rätt.
För att få tankarna på något annat använder jag mitt rakblad. Då känner jag lyckan. Då vet jag hur det känns att inte tänka på den dagliga smärtan.
Vi alla har dåliga perioder, som kan pågå i en dag, en vecka, eller en månad.
Men min period har pågått i tre år.

Kan jag inte bli en framtidens ängel, kan jag inte flyga in i mitt livs slut?
Varför ska jag ge upp min sista lycka, och bli en icke existerande zombie?
Jag tänker inte visa att jag har känslor, inte visa att jag inte är stark.
Mitt liv ska bestå av dödliga blickar, hatande ord, & blodiga charader.