Mitt i folkhavet stog du
Jag sträckte ut min hand och gav dig en blick

Jag stog framför en rödmålad grind
handen vilade på grindvredet

Du såg på mig och log

Grinden öppnades, jag var inne

Du gick fram till mig och sa hej
Vi stog där ett tag och pratade

Ett grönmålat staket spärrade min väg
men en lika grön grind slog upp sig och lät mig komma närmre

-Ska vi ta en kaffe? var din nästa fråga

En blå bred grind stog på glänt
Jag gick in

073 466 332 35, ett nummer
ditt nummer, i min mobil
mitt nummer fanns i din nu

En vit grind gnisslade när den svängde upp
Jag såg bakåt och log
En vit, en blå, en grön, och en röd

Nästa vecka hade jag varit hemma hos dig fyra gånger
Och där satt jag
I din randiga soffa, du satt bedvid

En röd grind till, denna av stål, med många utsmyckningar
denna grind den första med lås

Jag lutade mig närmre, tog hans hand

Jag tryckte ner handtaget och la hela min existens på låset

Mina läppar nådde fram

I samma stund flög grinden upp


Efter en månad var vi ett

nästan, jag stod inför ett svart högt stängsel
taggtråden glimmade till i solen
Så fort jag närmade mig lutade det sig över mig
hotandes, skälvandes av ilska




Jag skulle aldrig komma innanför