and I did want to write it down, I did! but I didn`t sleep alone and all the horses where running
not eaven fast, but too too much

so I couldn`t
go inside of me, my splendid little whoreskin and..? watch and see on the overlooks

I don`t know
not gonna say love you, Fucker
but you should know me by this time
- all these memories slowly passing by
leaving kind of tracies
always on my mind -
(seems like I`ve kept it)



.................
......................
........

det gör eller är ingen nytta om - ifall - att du känner, bara du GÖR saker och sliter med skalet tills det är utnött nog att sova om nätterna utan pills and thrills

jag vet ju det



Så en massa blaj blaj.. som vissa skulle stava till ”nya erfarenheter”


.....

och så cyklar jag och så kommer färgerna och jag cyklar hem och sätter grejerna och lägger sinnet och spegeln och tyget och inget är sönder
så jag sätter banden på play och Coppelia dansar (jag log så att jag storknade, nog var det så balettfröken sa, men inte leende utan ååh smältande inåtvecklat döende av skönhet)
eller mer; vad du ser glad ut. Det är fint va. Du ska också få vara med. Göra så. Bara du blir lite bättre. (Eller nej förresten; \"när du dansat lite mer....)

Så jag ångrar mig lite och ser jessica framför mig och Stockholm och den brännmärka, inåtvecklade - again, döende skönhetsavvaktningen - UPPVAKTNINGEN mellan mig och århundraden och ljuvheten som kom efteråt inefteråt innanför I MUSIKEN och fågelskrien och döendesgråten - inåtvecklad, skalad, död, skönhetssövd förbjuden och Em och pliranden och solen och luften och jorden och systrarna, leendena, hemligheterna, färgen blå och den röda men inte i kombination, men den GULA och så dör jag

i Coppelia när jag ser vad jag gjorde - ett år sedan och mer mer mer
sådant som jag raderade som faaaaaaaanaannnn för att kunna leva på nytt
i nytt
i mig
subban
whoreskin

okej, men spegeln
klassisicmen går över i något som med elektronisk barnsröst förklarar att den inte kan sluta rejva och det ÄR/BLIR solklart

Det är nästan på den darrande gränsen till att jag hivar ur mig ett gladeligt \"hejsan\" istället för det humaniära \"hej\"et som håller sig så vant vid befolkningen
(att man nästan inte orkar sig luras av att det är ett tecken av vän - vän - vänlighet)
eller omtänksamhet
förundran?
GUD
Detta till er eller flera utav kunderna, TROTS den inhumanära(?) låga lönen som nästan kallas gratis i mer riktig betäckning
(jag kan ju säga att det gör inget för det är så kul där att jag nästan säger hejsan till folk)
precis

men så mötte jag döden i morse, den flaxade rakt in i ansiktet och klädde mig till blandingen av allt jag var - som om det var jag själv som vaknat - för att möta den tillbaka
stå emot eller sjunka in i
höst. bitter. skyndsam. höst.

fel klass
om jag skulle sätta mig bredvid någon alterrrnnatttiiivvv skulle något dåligt ske, läste jag, men inte förrän sen
när jag cyklade och färgerna kom - likadana som på skytyget
som säger att man får leva, man FÅR göra allt man vill
(man borde vilja)
även om

för jag visste inte att jag skulle sätta mig där, först blev jag satt ingenstans
för jag hade ingen stol och inget bord
och ingen andnöd heller
två trevligheter blickade mig till kanten
men sen kom bordet till hon (henne?) med dreadsen men det gjorde inget för det var ändå fel klass och inget skulle döda mig sen

sen fick jag reda på att det var ettor och HAHAHA inte undra på att de såg så missbildade (HAHA NEJ) men icke-villiga- att - hålla - ögat - eh - ut.
nej de var jättesöta