När vinden ökar på …
… och molnen tätnar likaså …
Fryser jag, känner mig ensam
och saknar någon att hålla i handen
på vägen mot mitt framtidsmål …

Liksom vägar ofta
leder till människor och löften om samhörighet …
… leder vägar nästan alltid också
till vattnet vid någon strand …

- Om det är ett hav eller en sjö
är egentligen rätt ointressant …

Stranden är gränslandet
mellan vatten och land…
Gränslandet till ett hav
utan andra tvång och krav
än kravet på vår absoluta närvaro och uppmärksamhet …

Risken för ouppmärksamhet är
att vi kan uppslukas, drunkna och dö …

Är dock begåvad
med simkunnighet …

… vilket medfört att jag kunnat överleva
trots min oförlåtligt bristande ouppmärksamhet
och
partiella avsaknad av att vara tillräckligt närvarande
i mer än en kritisk situation …
 
Har brukat mina färdigheter
för att hålla mig flytande
och förhindra
ödet att drunkna och dö …

Det känns som om jag kämpat
i en hel evighet …

Nu äntligen har jag nått gränslandets strand
mellan vatten och land …

Känner fast mark under mina fötter
Känner naturen, dess växtlighet
som i jorden fäst sig med sina rötter …

Ser mig omkring …
Går på upptäcktsfärd
för att se vad som finns att se …
Svaret jag söker är
om det finns någonting mer än växtlighet
och om det finns någon väg som jag skulle kunna gå
för att åter gemenskapen kunna nå …

Finner en väg och vandrar den ända fram
till en annan strand …
… utan att finna vare sig gemenskapen
eller någon att hålla i hand …

Finner flera olika vägar att gå
för att fortsätta mitt sökande
för att gemenskapen nå …

Efter många långa vandringar
på vägar mot okända mål
har insikten om vart vägar leder
bekräftats och befästs …

Insikten om att alla vägar jag vandrat
alla slutat vid en strand …

- gränslandet mellan vatten och land -

Har dock nu förstått
att i stort och smått
är det i allt väsentligt en och samma strand …
… på olika sidor av samma land
gränsande till det vatten
som är grunden för allt liv
och vars makt är avgörande för
om jag ska överleva eller dö …

Men vad kan jag mera göra
när insikten över alla insikter till mig kommer?

- Insikten om att jag befinner mig på en öde ö …

Må så vara
att alla alternativa vägar
nu har tagit slut
och att det inte längre finns
någon väg för mig som leder ut …

Må så vara
att hur mycket jag än ropar på hjälp
så finns det ingen som mina rop besvarar …

Men det omöjliga har
kommit att bli min vardag
och i mitt hjärta bor
ingen ödestro …

Min övertygelse och djupt befästa tro
är att jag själv har såväl
makten som gåvan
att bestämma mitt framtidsöde …
… genom de förutsättningar
jag skapar, utvecklar och bygger
i och runt omkring mitt bo …

På mina vandringar längs nu mer kända vägar
mot alltför välbekanta mål …
… jag samlar bränsle för att kunna tända
ett och annat bål
på var och en av alla dessa stränder
som är alla dessa välkända vägars
början, slut och mål …

Alla dessa vårdkasar jag tänder
i hopp om att fånga någons uppmärksamhet
på min isolerade ödesdigra belägenhet …

Min förhoppning, övertygelse och tro är
att bland alla världens hjälpande händer
det finns en hand som är ämnad för mig …
En hand som tillhör
en vacker äventyrslysten och nyfiken kvinna
som seglar mot okänd strand …

Ber till alla högre makter och vädjar
till källan för universums styrande kraft
att de ska föra denna kvinna inom synhåll för min öde ö
… och att hon ska se mina eldar
och rädda mig från att dö …

I min själ och i mitt hjärta
gror ännu hoppet om
att denna kvinna ska
mig finna snart …
Önskar inte blott bara
att hon kommer till min undsättning
med bröd och mat …

Vill hennes själ och hjärta vinna
få henne att vilja stanna kvar
och tillsammans med mig bygga bo

– Ett bo där vi kan odla vår kärlek
och låta den få slå rot …

Vill tillsammans med denna kvinna
segla ut och upptäcka världen
utifrån vårt gemensamt byggda bo …
Vill få ge henne all min
kärlek, omtanke, omsorg
och stöd på färden
mot nya okända mål …

Lider inte brist på bröd och mat
utan det jag behöver är en äkta livskamrat!

Tillsammans förvandlar vi vår öde ö
till en ö fylld av kärlek …
En källa till livskraft, liv och energi
för kreativitet och livsvitalitet på färden runt om i världen …

En källa som ger oss hopp och framtidstro
så stark att den i våra själar slår rot
och får växtkraft nog
för att vi ska kunna följas åt på färden
bortom gränslandets obevekligt väntande slut en dag
på detta jordeliv …

- Bortom gränslandets bortersta gräns
väntar Universum på att vi tillsammans ska
fortsätta upptäcktsfärden
under och genom alla våra oändligt många
framtida själsliga liv …

***

©Peter Stjerngrim