snart ska mitt liv få ta den bana den vill
om det så blir extacy eller harmoni
skulle bara vilja säga det att
jag har nästan glömt hur långt borta jag har varit
märkte jag nu när jag lade in Ceralie Céleste den skivan jag klonade ihop av bläck på utsidan
med bara Enya Sigur Rós och klassisk musik när drunkningstiden var inne
Na`la etha geal m`oige, Watermark
(jag tror förresten den är med i Pearl Harbour - efter allt)
minns hur jag slutligen gav efter för tröttheten, rädslan, svagheten
och förlorade/vann mitt krig på parkettgolvet, ansiktet mot den blåa träningsmattan av nittiotalsplast och sönderbitna fyrkanter
silar av gråt och döden som hämtade, sade förlåt


det var det det
nu ska jag låta det komma in på heltid det som länge varit halvtid och ambivalens
det kommer fortfarande vara veligt och såhär men jag ska inte försaka verkligheten på samma sätt
det är nog förresten omöjligt efter så lång tid
med så många känslosjälar..