Ett par kängor på gråfrusen mark.
Ett par kängor, inte två.
Ett par kängor som går.
Går över alla alfabetets brunnar
och får otur i kärlek och hat
och i röda näsor.

Det är inte att förlora.
Det är att inte vinna.

Och jag ville bara blommigt.
Men nån ville nåt annat.
Nån ville randigt och rutigt
och raka fina hörn.
Nån ville nära fast på distans.
Leva på håll
nån annan stans.

Och otur i A-brunnar
hjälper inte nån.
Hjälper inte mej.
Hjälper inte alls egentligen,
om man tänker efter.

När dom enda blommorna
står i hyreshusens gråa fönster.
Vad gör man då?
Om man inte tycker att det matchar.

Vi kanske inte matchar så bra ihop.
Nån och jag.
Det är att inte vinna.