Jag gick en trappa för långt ikväll, som alltid.
Porten vägrade öppna sig ikväll, som vanligt.

Jag lät min inre monolog ta kål på alla våra framtida dialoger. Jag behöver inte veta, jag vet redan.

Mitt resonemang har resonerat klart och slutsatsen blir att det nog var bäst ändå. Jag är beredd på vad som än kan hända. Mitt kevlar är aktiverat och du behöver inte förklara dig. Det är lugnt, jag är lugn.

Låt mig bara sova och glömma bort att någon kväll varit.

Min tävlingsinstikt väcktes, och kanske valde jag fel, jag vet inte.

Visst hade vi kul igår? Låt oss göra om det.