Se skuggor återvända
in i tingen
och allt du sparat,
kärlek, skratten,
i din hand
är plötsligt ingenting,
en näve sand.

Om tid är nu,
ta din plats i ringen, NU!

Hur många ansikten
har själva döden?
Det gör detsamma
ett är alltid ditt.

Och åren skär
likt rakblad sina snitt
i våra aningslösa levnadsöden
som dag och natt
och årens bittra skörd:

de stängda fönstren blir
din vittnesbörd.