\"Styckmord, styckmord!\", en lugn höstmorgon.
\"Styckmord, styckmord!\", nästa dag.
\"Styckmord, styckmord!\", till slut.
Dessa ord som slog mot samvetet, ett hopp om att svämma över och finnas till i nuet. Undan för undan, om och om igen till det ögonblick då man inte är i stånd att kunna skilja mellan rätt och fel.