När något mer eller mindre oupphörligt sker, upplever vi vår verklighet.
Det är där den formas av våra tankar och känslor om det vi ser som fysiskt beständigt - vår omgivning.

I själva verket synes det som om vår omgivning är vår ingivning.
Ingivningar av tankar, idéer, känslor och tillstånd hämtade från vårt minne om dessa.

De beständigaste av alla minnen berättar för oss att vi lever i en fysisk värld, i en omgivning beständigare än oss själva. Denna får vi anpassa oss efter, i birollen i våra liv.

Vem är jag då som observerar datorn? Tänk om jag som datorns observerare, kan vara densammes användare?

Jag kunde forma mitt minne. Jag skulle äntligen bli fri att se verkligheten med färger jag aldrig någonsin förut sett.

Glöm dina minnen. Glöm dig själv, och ett aldrig förut skådat mysterium kommer stå dig bi.