han tittade på bordet
där stod den
orörd
det ljumna vattnet var mörkt
inte svart
utan mörkt

en man kom in i rummet
tittade på koppen
\"ska du inte ha kaffe?\"
han skakade på huvudet
\"nej, te går bra\"
mannen lämnade rummet
ensam igen

han sträckte fram handen
mot koppen
handen darrade
skulle han?
vågade han?
handen drogs tillbaka
stannade vid bröstkorgen

allt var så tyst
utanför hörde han hur folk rusade hit och dit
han var så lugn utanpå
men så hysterisk inuti

han kunde inte röra sig
inte ens blicken
såg i ögonvrån en vit vålnad
en vålnad som rörde sig så vackert
döden
\"drick nu\"
hon talade
han kunde inte kontrollera sig
handen rörde sig sakta mot koppen
koppen med teet

\"Nej Nej\"
han hade inget val
det var försent
handen greppade koppen
förde den mot munnen
sakta
väl under näsan var det en doft
frukt

\"jag vill inte\"
han skrek
\"nu är det försent\"
vålnaden förstod
hon kunde tala tillbaka
vätskan snuddade vid läppen
det frätte till

han hade kontroll igen
han kunde bestämma själv
vad skulle han nu välja?
såg tillbaka på senaste tiden
han såg ingenting
bara meningslöst trams
dator
bok
säng
mat
dator
inga vänner såg han
meningslöst
han förstod
han greppade koppen
smuttade på vätskan
den frätte i hans mun
den beska smaken var outhärdlig
han hjälpte till med andra handen
klunkarna skavde ned i strupen
klunk
efter klunk

det var uppdrucket
vålnaden var borta
det fanns inget kvar
inget...

han tittade på sig själv
där satt han
orörd
hans ljumna andedräkt blev kallare
kallare
tillslut hade han ingen luft kvar
bara den sista luften
pressade sig ut
blandade sig med luften runtomkring
det som han skulle andas in igen
det gick inte
han hade valt

allt kändes meningslöst