en till morgon utav dom sexton åren jag levt
är det här nog den värsta hittills rullgardinen är nerdragd
fortfarande sen två dagar tillbaka för
jag orkar som inte titta ut längre
allt är liksom svart träden är ihåliga
och solen den är uppslukad av rymdvarelser
jag går under och det är du som stampar på mig
stampar tills jag går under igen igen och igen
världen snurrar och jag går barfota över minnen
som du redan glömt du vet inte att jag lever idag
du minns inte ens att jag existerat tänk tillbaka på mig
och du minns ingenting jag lovar du minns inget
du har säkert sett mig i folkmassorna
men du valde att titta bort du valde
att se mig som alla andra

med andra ord
jag kan vara vem som helst
































eller ingen alls