asså.... jag har _aldrig_ träffat min riktiga pappa. När mamma var gravid med mig så
gick hon till han för att berätta, men hon såg han slå sina barn rakt framför henne.
Mina 2, vackra, halvsystrar.... hon berättade inte till han då, men hon gjorde det
senare. Han har vetat om mig hela mitt liv ungefär. och nu i somras, så var jag i usa,
och jag va vid hans hus, jag va nära han.... och han vägrade att se mig.
Innan det, så var mitt hjärta bara i två delar.... men efter det,
så kändes det som om det krasade in i två tusen olika delar. Han har fått mig att känna
mig så oälskad, som om ingen kommer någonsin vilja ha mig, som om jag e precis, helt,
värdelös. Och det har jag levt med.