En synnerligen uppblåst Norman Mailer förnekade min identifikation av honom

Han parerade med armar och händer trots att två av oss såg

och kunde konstatera att det var han som var där på bilden och i verkligheten framför oss

Det var ingen dubbelgångare utan det var han i egen person under regntunga skyar

och när vi visade honom fotot på insidan av boken så ville han inte se

Jag gestilkulerade med hela min lekamen: Jag pekade. Jag höjde min röst. Vad kunde jag mer göra?

Hans fru eller möjligen hans älskarinna tog också till flykten och vi både gjorde stora ögon i liten bil

det enda vi egentligen undrade var;

vad gjorde han I Gränna?