Inte vet jag vad som hände,

surt surare surast var

minen på min mun, näsan kroknade

och själv stog jag som ett frågetecken.

Städat kliniskt rent, polerat så det blänkte,

sköljt skurtrasor, disktrasor och andra trasor.

Det tog tid, lång tid, innan jag hittade de

smutsiga, fräna strumporna,

längst ner i tvättkorgen, inpulade i ett

örngott.

Kanske att mamma inte märker ?!

Så tänkte nog min tränande son

som för första gången kände surheten själv.

Det måste ha varit så, vad annars ?!



B.M.N-R 2003-08-23