När det enda ljuset man ser är det som kommer in från ett skitigt fönster med halv om halvt nerdragna, trasiga persienner
När ens värld slocknar i samma stund som man vaknar
När man vet och känner att lyckan är så långt bort att det inte går att nå,
När ens värld är så mörk och grå att man inte längre minns hur det kändes när det inte var så
Man gillar inte sol, så man gråter varje dag det är soligt
Man gillar inte regn, så man gråter varje dag det är regnigt
Man skyller på vädret, man skyller på trötthet
Men man vet ändå att det är det riktiga skälet

Det är någonstans där, när man håller på att förlora sig själv utan att veta vart
När ens liv verkar rinna förbi i en plågsamt sakta fart
Det är då som tårarna inte slutar rinna
Det är då som minsta lilla sak kan få en att vilja försvinna
Det var då jag var som mest sorgsen och grät flera gånger varje dag
Men nu har jag slutat med det, för jag har insett att det varje morgon förr eller senare kommer en ny dag
De dagar jag var lycklig försökte jag hålla mig vaken hela natten
Eftersom jag var så rädd att lyckan från den dagen skulle försvinna i samma takt som gryningen föll
De dagar jag var olycklig försökte jag hålla mig vaken hela natten
För jag ville inte att mina mardrömmar skulle få tag i mig

Men nu har jag slutat med det för nu har jag fattat
Varje dag jag är lycklig somnar jag lyckligt, för nu har jag äntligen lärt mig att uppskatta
Varje dag jag somnar olycklig somnar jag med min kudde våt av tårar
Men vad det än är som mig sårar
Så torkar jag alla tårar så fort jag ser att der är en ny dag
Tårarna försvinner för långsamt, men livet är ingen saga
Så jag lever vidare och försöker att inte klaga

Tårar faller oavsett vilket liv vi än lever
Men det viktiga är att tårarna inte drar ner på oss, utan att vi överlever