Ni är dom jag ska kunna komma till,
När jag mår som värst,
Behöver stöd från någon jag fötts upp med,
Och ska kunna älska mer än allt annat på jorden,

Men..

Du kallar mig, Cp, Idiot, Dum i huvudet,
Och alla sånna saker,

Vad tror du jag känner?

Innerst inne brister hjärtat,
Det känns som att jag går sönder,
Går i tusen delar..
Och vad ska jag göra åt det?
Jag får bara gråta enda tills tårarna tar slut,
Och hoppas att du någon gång ångrar det du säger..

Men nej,
Du börjar såklart prata med någon ny person,
Någon du älskar?
Och skratta,
Le och allt sånt som du skulle kunna göra så jag mår bra.

Hur tror du det känns?

Jag har knappt fått en komplimang av dig,
Någon gång under hela mitt liv,
Det känns nästan som att du inte ens vill ha
mig
som din dotter,
Och speciellt att du inte är stolt över
mig
som din dotter heller för den delen..

Jag säger bara,
JAG ORKAR INTE LEVA SÅHÄR MER!
Väldigt snart,
Kommer jag inte vara din dotter längre,
För jag orkar inte leva upp för dina krav på
mig
hur jag ser ut,
Hur jag gör saker,
Allt jag gör fel,
Som du istället kunde säga att jag gjort det bra,
Men kunde göra lite bättre,
Precis ALLTING jag gör,
Gör du det till något negativt,
du är inte speciellt perfekt du heller,
Men skulle jag påpeka det skulle du fått ännu ett utbrott,
Om att du är mycket bättre,
Så
jag orkar inte.