Underlig
Just så känner jag mig nu

Jag vill bort
Men jag vill inte härifrån
Jag vill komma så långt bort att jag kommer tillbaka igen
Blir allt bra då?

Jag hoppas det
För annars blir min känsla förgäves
Och jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan den känslan

Det är den som på något sätt driver mig
Sjukt nog likt någon som skär sig
Att något negativt kan vara positivt

Men nu har jag snurrat bort mig så jag knapt vet vart jag började
Och kvar sitter jag förvirrad och undrar
Om allt kan vara inget
Och om ingenting kan vara allt