Han närmade sig likt en svala i trans. Kuken glödde och ögonen såg ut att löpa ut ur huvudet på honom. Vilken sekund som helst.

Ett plötsligt språng från min blivande motkombattants sida halverade den asfaltsträcka som skilde oss åt. Med en ännu glödande kuk pressade han samman tänderna och stoltserade med ett segervisst flin. Och en glödande kuk.

Två millisekunder. Sedan var han över mig. Jag kunde inget göra.

Jag låg.

Jag tog emot.

Om det finns en Gud så var han inte på min sida den dagen - mannen med den glödande kuken hade ett förödande övertag. Jag var viss om att Döden gjorde anspråk på min snart så sargade kropp.

I ursinnig iver slet mannen, som hade en glödande kuk, av mina byxor och penetrerade mitt urinrör. Med vad visste jag inte.

Det sved så till den grad att det kändes som att jag brann upp inifrån. Som om jag hade tänt på en fis och något hade gått fruktansvärt fel.

Jag greppade tag i min penisrot och med mitt livs största kraftansträngning lyckades jag skilja min kropp från min lem.

Jag var fri.