Jag vet att det inte är så lätt för dig heller, nu när alla sörjer för att du är borta.

Du är det bästa som hänt mig och det vill jag inte att du glömmer.
Jag kommer ihåg när du och jag brukade gå ut i skogen och allt var så himla fridfullt vi brukade bara sitta där och kolla på alla fåglarna i skyn och alla myrorna på alla stigarna på backen, och jämt när vi satt där så tänkte jag mer på hur jag skulle klara av att sitta här själv sen när dina år är borta, du är som en blomma du var ett frö sen växte du till en blomma sen började du tappa din blad och till sist vissna du och blev begravd.

Det är aldrig lätt för någon nu när du inte finns nått mera jag brukar gå och sätta mig på våran sten vid sjön där du och jag alltid satt och pratade.
Du lärde mig allt om djuren både stora och små.
Jag kommer också ihåg när jag var liten och du lovade mig att du alltid skulle finnas hos mig, men den dagen du försvann så trodde jag att du ljög för mig, men nu vet jag att det är sant men jag fattade bara inte vad du mena med att du skulle finnas hos mig jämt för när du lämnade mig så fanns du ju inte där men nu idag vet jag vad du menade, du menade att du alltid skulle finnas inom mig fast du en dag försvann.

Och det vet jag att du alltid kommer att göra annars skulle inte jag heller finnas vid det här tillfället, så jag vill nu också tacka dig för att du finns inom mig och hjälper mig med alla svåra stunder jag vart med om, du är den som alltid ställt upp, och den dagen du försvann så ville inte du att jag skulle gråta men det är en sak jag inte kunde rå för, för så mkt som jag älskar dig finns inte ens ord för.

Jag saknar och älskar dig för alltid...
Hej då Morfar, tack för mina fina år med dig.