När det ljumma regnet strilar ner står jag i parken och väntar på henne. Det är mörkt på himlen och jag ser inget ljus. Det är inte en människa här men jag vet att hon kommer. Med sin hund. Med kopplet slappt och med en gång som närmast kan betraktas som slarvig. Svagt bakåtlutad överkropp och ben som styr sig själva. Intressant.

Det luktar illa och det kommer stötvis. Jag tittar bort mot den överfulla soptunnan och undrar om det är en blöja eller om det bara är den sura lukten från avlopp som får mig att rygga av äckel.

I våldtäktsparken är det sällan folk numera. Det brukar vara vi två. Hon har ingen aning för hon har just flyttat hit och jag säger inget heller. Det brukade tydligen hända på krönet däruppe och man kan förstå varför. Det är en plats lite undanskymd från allt annat och ja...jag vill inte tänka på det som nåt rationellt och därför låter jag tanken stanna där.

När hon kommer har hon en luva på sig och en blå täckjacka som inte är knäppt. Under bär hon en sån där fleecetröja som värmer och den är orange och det skär sig inte för naturen tar in henne som vore hon en del av den. De löv som fallit vill att hon ska bada i dom och jag tänker att varför gör hon inte så.

Hunden känner igen mig nu. Jag vet vad den heter men jag har inge aning om rasen. Jag har inte tänkt på att fråga och jag har heller inte varit intresserad.

Vi börjar prata och hon blir glad när hon ser mig. Hon ler och säger något om vad som hände senast och jag snappar upp och svarar och det tycker hon är roligt och jag tror det är för att jag kommer ihåg.

Vi kramar om varann och hon vill mer för hon kysser mig samtidigt som ett fuktigt löv dansar ner mellan oss och lägger sig till rätta på min vänstra sko. Vi skrattar och ser det nog inte mer än som en tillfällighet och vi breder ut en plastpåse så gott vi kan över den enda parkbänken som finns där.

Det börjar bli mörkt utan att direkt skymma och jag tar hennes hand och gunghästen ser direkt ensam och förkyld ut när det varma regnet sköljer över den.

Den tittar bort mot den täta skogen som svarar med ett sus och inte långt därifrån ser vi ett snabbt djur röra sig över en tidning som någon lämnat kvar.

Hunden sliter sig och vi skrattar. Vad annars finns det att göra?